Särna nya kyrka stod klar 1880. Efter endast tolv år drabbades den av brand och fick återuppbyggas från grunden. Därefter har den byggts om 1914 och 1958. Större delen av interiören är från 1950-talet, textilierna i koret invigdes 1981.

Vintertid hålls gudstjänsterna i nya kyrkan, under sommaren används Gammelkyrkan så mycket som möjligt.

Du kan läsa mera om kyrkobyggnaden i Västerås stifts “Kulturhistorisk karakterisering av kyrkor” från 2005.

Från Älvdalens kommuns hemsida om Särna kyrka:

I samband med en år 1853 företagen visitation konstaterades att gammelkyrkan var i så dåligt skick att en ny snarast borde byggas. Ärendet blev vilande tills kyrkan tre år senare härjades av en brand som dock bara vållade begränsade skador. Den 18 maj 1845 ansåg dock sockenstämman att en omfattande reparation av den befintliga och otillräckliga kyrkan vore olämplig, varför definitivt beslut fattades om att bygga en ny.
Arkitekt P. J. Ekman fick i uppdrag att upprätta ritningar och inkomma med kostnadsförslag. Tre år därefter godkände regeringen byggnadsplatsen och den 10 oktober 1864 beslöts att uppföra stommen. Men därifrån var steget långt innan kyrkan skulle stå redo. Först år 1879 – på Mikaelidagen – kunde den efterlängtade kyrkan och kyrkogården invigas. Glädjen blev dock kortvarig. Natten till den 12 februari 1893 ödelades den nya kyrkan av en eldsvåda. Med undantag av klockorna hann man dock rädda det mesta lösöret. Kyrkan byggdes raskt upp igen, och redan året därpå kunde den invigas.
Den nya kyrkan med rektangulärt långhus och sadeltak är byggd helt i trä. I samband med två genomgripande restaureringar – 1914 och 1958 – har den dock både ut- och invändigt fullständigt ändrat karaktär. 1914 gavs tornet en slankare form i och med att takutsprången kapades och ett tornur installerades.
Vid 1958 års ombyggnad gick man vidare på den inslagna linjen. Åter ändrades tornets profil samtidigt som det höjdes ett tiotal meter och försågs med ett nytt tornur. De gotiska spetsfönstren hade gjorts rundbågiga och slutna bänkkvarter hade ersatt de äldre, öppna bänkarna. Den gamla färgrikedomen hade ersatts med en stram, ljus färgsättning. Av den gamla inredningen återstår takkronorna och en sockel i porfyr som bär upp en dopfunt av silver.
I tornet hänger två klockor, gjutna 1893 och 1894, sedan de äldre – av vilka den mindre härrörde från gammelkyrkan – smält ned i samband med branden.

(Källa: H. Ahlberg, Dalarnas kyrkor)